Vi har  kommit en bra bit in i lamningsperioden och vi ser en dämpning på antalet tackor som lammar per dygn. Man börjar vara rätt sliten vid det här laget, både i kroppen och huvudet och en form av längtan att det hela snart ska vara över börjar infinna sig. Jag som i princip alltid har sena kvälls- och nattpassen i fårhuset, blev alldeles överlycklig när mannen plötsligt säger: “Men älskling, jag kan ta nattpasset i natt så får du sova”. Det kallar jag äkta kärlek det och då liksom vet man att man har gift sig med rätt man i livet! 😉

I tisdags svepte ett alldeles för onödigt snöoväder in över oss, men efter det har det vänt och strålande sol råder. Verkar som att det ska hålla i sig resten av veckan, så i helgen är det denna familj som lägger stort fokus på att grilla!! Tror att det kommer bli både nöt från grannen och lamm från gården som denna gång kommer att åka på kolet. Jepp, så får det bli. Mumsfilibabba!

En milstolpe, 200 födda lamm. Vi närmar oss slutet.